– Omkring 70 procent av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl hamnade över Belarus. Olyckan blev ett nationellt trauma och en del av den politiska identitet som tog form efter självständigheten. Den etablerade två mönster: en återkommande reflex att kontrollera information och en paternalistisk berättelse om staten som enda garant för stabilitet, säger statsvetaren Victoria Leukavets.
Katastrofen som politiskt vägval
Victoria Leukavets är statsvetare med inriktning på östeuropeisk politik, auktoritära system och postsovjetisk statsutveckling. Hon har i sin forskning analyserat hur kriser påverkar institutioner, legitimitet och relationen mellan stat och samhälle i Belarus och andra delar av regionen.
Hon menar att hanteringen av Tjernobyl lade grunden för den brist på öppenhet som präglar landet i dag.
Att begränsa tillgången till strålningsdata och hälsostatistik blev en politisk vana. Än i dag betraktas miljöinformation och oberoende mätningar som politiskt känsliga områden.
–– Under åren efter Lukasjenkas val 1994 förstärktes statens självbild. Regimen har fortsatt att mobilisera ett språk om ordning och riskhantering, byggt på idén att bara en stark maktvertikal kan skydda landet, säger hon.
Civilsamhället och misstron
Katastrofen påverkade också samhället underifrån. De miljö- och hälsoprotester som växte fram i slutet av 1980-talet blev en grogrund för senare generationer av aktivister.
Även om utrymmet för öppen protest i dag är starkt begränsat lever minnet av statens tystnad efter olyckan kvar. Det har bidragit till en djup skepsis mot officiell information och myndighetskommunikation.
Tjernobyl blev därmed inte bara en fråga om strålning och sanering, utan också om förtroende.
Astravets och kärnkraftens nya laddning
I dag har kärnteknik åter blivit politiskt känslig, inte minst genom det ryskbyggda kärnkraftverket i Astravets, nära gränsen till Litauen.
– Astravets var omstritt från första dagen. I ett säkerhetspolitiskt spänt läge förstorar riskerna. Kärntekniska anläggningar får strategisk betydelse redan genom sin sårbarhet. Varje incident, även en mindre, kan få stora politiska konsekvenser i en region där Tjernobyl fortfarande är ett öppet sår, säger Victoria Leukavets.
Transparens är fortsatt en svag punkt för Belarus, både nationellt och internationellt. Brist på insyn och stark statlig kontroll försvårar en öppen riskhantering kring kärnkraften.
En möjlig framtida brytpunkt
På längre sikt kan dock Tjernobyl få en ny politisk betydelse.
– Vid ett framtida skifte skulle kärnsäkerhet och miljötransparens kunna bli symboler för ett mer öppet styre. Det skulle innebära ett tydligt brott med en politisk tradition där brist på insyn har använts för att legitimera maktkoncentration, säger hon.
Tjernobyls arv är därmed inte bara historiskt. Det är en del av Belarus politiska nutid, och kan också bli en del av dess framtid.
Läs mer: Statsvetare: Zaporizjzja-branden visar faran med kärnkraft i krig
