Julia Malitska – Ett år av ett existentiellt krig för Ukraina och dess folk
Det har gått ett år sedan Rysslands storskaliga invasion av Ukraina. Ett år av ett existentiellt krig för Ukraina och dess folk. Ukraina kommer aldrig bli som förut, och inte Europa heller.
Den ukrainska staten har ofta beskrivits som korrupt och dysfunktionell. Medan det första stämmer, krackelerade den senare föreställningen helt och hållet under det gångna året. Lika mycket sprack uppfattningen om ukrainarna som ”en delad nation” som präglade alla möjliga diskussioner under decennier, både inom och utanför akademins väggar.
Istället växte det fram en insikt om hur omvärlden (och därmed ryska bedömare) missuppfattat och underskattat Ukraina och dess horisontella samhällsuppbyggnad, trots gedigna sociologiska undersökningar. Just denna uppbyggnad anses vara nyckeln till den beundransvärda ukrainska mobiliseringen, motståndet och resiliensen. De nätverk och initiativ som startats av medborgare själva har varit avgörande både under det år som gått och under Rysslands angrepp 2014.
Det ukrainska samhället slutar inte överraska: konferenser anordnas, arkiv och bibliotek öppnar igen för besökare. Detta trots det stora hotet från ryska beskjutningar mot kulturella och historiska platser under den senaste tiden.
Ett år av ett existentiellt krig för Ukraina och dess folk. Ukraina kommer aldrig bli som förut, och inte Europa heller.
Det ryska språket samt den ryska kulturen har förlorat sin ställning och folkliga förankring i Ukraina för generationer framöver. ”Dekommuniseringen” som syftade på avlägsnandet av sovjetiska symboler och monument som inleddes efter Maidanrevolutionen 2014 har under det senaste året ersatts av tilltagande ”avrussifiering” med nedmontering av monument och namnbyte på gator som hyllade kommunistiska partisaner och ryska författare som Pusjkin, Dostojevskij och Tolstoy med flera. Även monumentet till tsarinnan Katerina II (1729–1796) demonterades till slut efter folkomröstningen i Odes(s)a. Det är väl på sätt och vis tur att de ryska trupperna fraktade bort rysk fältmarskalk och statsman Grigorij Potemkins kvarlevor från det ockuperade Kherson i höstas; han hade säkert vridit sig i graven nu när Ryssland vare sig kontrollerar politiken, språket eller den offentliga konsten i Ukraina.
Julia Malitska är fil.dr i historia och projektforskare vid Södertörns högskola. Hon forskar bland annat om post-/nyimperiala historier av Östeuropa. Hon är född och uppvuxen i Ukraina.
Yuliya Yurchuk – Ett skifte i historieskrivningen
Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har delat mitt professionella och personliga liv i två delar: ett före och ett efter. Under året som har gått har jag noterat stora förändringar inom alla områden som jag har forskat inom, nämligen minnespolitik, monument, religion och kyrkoliv i Ukraina. I min avhandling om minnespolitik i Ukraina som jag skrev för mer än tio år sedan visade jag hur historien skrevs om under 1990-talet och fram till 2014. Då kom jag till slutsatsen att både sovjetiska och nationella historieskrivnings- och minneskulturella traditioner samexisterade och förstärkte varandra.
Efter den 24 februari ser jag ett nytt skifte i minneskultur där samexisterandet av båda traditionerna verkar försvinna och det är en ny minneskultur som håller på att formas under det rasande kriget. Å ena sidan rivs fler och fler monument ner som påminner om Ryska Imperiet och Sovjetunionen, å andra sidan kommer nya hjältar i centrum för det kulturella minnet: minnet av de soldater som har stupat i nuvarande kriget. Nuförtiden bär många gator de soldaters namn som har dödats i kriget under senaste året. Initiativet kommer från vanliga människor som skriver under petitioner och kräver dessa namnförändringar.
Jag tror att vi kommer att få se ett helt förändrat Ukraina efter kriget: det kommer att vara ett land med en ny identitet och ett nytt minne.
Samma storskaliga förändringar ser man i religionsfrågor och kyrkoliv i Ukraina. Det finns två ortodoxa kyrkor i Ukraina: den självständiga Ortodoxa Kyrkan av Ukraina och den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan. Den senare är beroende av den Ryska Ortodoxa Kyrkan. Kyrkorna samexisterade i många år men efter Rysslands invasion kom det till statens kännedom att några präster i den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan spred komprometterande information om Ukraina. Många troende och präster inom den Ukrainska Ortodoxa Kyrkan kräver nu att kyrkan ska komma med ett klart officiellt ställningstagande gentemot Moskva och den Ryska Ortodoxa Kyrkan. Vi ser många liknande tendenser i minnes- och religionsfrågor där kraven på förändringar kommer nedifrån. Jag tror att vi kommer att få se ett helt förändrat Ukraina efter kriget: det kommer att vara ett land med en ny identitet och ett nytt minne.
Yuliya Yurchuk är fil.dr i historia, forskar om nationalism, historiebruk och minnespolitik. Hon har sina rötter i Ukraina.
Göran Bolin – Årsdagar, medier och krigskommunikation
Årsdagar är oftast glada och uppsluppna tillfällen – firandet av födelsedagar, bröllop, framgångsrika doktorandförsvar och så vidare. Den 24 februari, när Ryssland illegalt och oprovocerat eskalerade det pågående kriget mot Ukraina med en fullskalig attack mot hela landet kommer för alltid att markera en sorglig milstolpe i mänsklighetens historia, och ansluter sig till andra ödesdatum som markerar krigsutbrott, terroristattacker, mord på statsledare, naturkatastrofer.
Sådana ödesdatum äter sig in i vår personliga historia likväl som de blir tidsmarkörer i historieböcker. Många kommer att minnas vad de gjorde i det ögonblick de hörde om invasionen, när de hörde nyheten om mordet på en statsminister, när de meddelades nyheten om Titanics förlisning, då nyheten om andra världskrigets utbrott nådde dem, militärkuppen i Chile, terrorattacken mot tvillingtornen i New York, eller när nyheten om tsunamin i Thailand fångade dem tidigt en annandag jul för inte så länge sedan.
Den 24 februari kommer för alltid att markera en sorglig milstolpe i mänsklighetens historia
Alla dessa nyheter har historiskt nått människor via olika mediekanaler, och med olika slags fördröjning från händelsens inträffande till dess rapportering: press, radio, tv och på senare tid Twitter, Facebook och andra sociala medier har med olika slags eftersläpning förmedlat information om händelserna. Det som gör Rysslands invasion av Ukraina unik är att den utspelar sig i realtid framför oss. Som mediebrukare får vi del av kriget i all dess brokighet och kaos, och inte bara genom officiella uttalanden från regeringars talespersoner, utan via en myriad av individuella kommunikatörer vilkas motiv för kommunikationen kan variera högst betydligt. Så skapas också en informationsmångfald som även innehåller vilseledande uppgifter, desinformation och rena lögner, blandade med de ögonblicksbilder från frontlinjen som soldaternas kroppskameror registrerar. Krig i det tjugoförsta århundradet utkämpas lika mycket i medierna som soldat mot soldat på slagfältet.
Göran Bolin är professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Kom nyligen ut med boken Managing Meaning in Ukraine: Information, Communication, and Narration since the Euromaidan Revolution.
