I början av 2022 stod Ukraina ganska starkt. Man hade en växande medelklass, en livlig demokratisk diskussion och närmade sig EU. Sedan kom kriget och slog livet i spillror. Idag är infrastrukturen förstörd, liksom många ukrainska hem, förskolor och sjukhus. Människor har mördats och kastats i massgravar, och tusentals ukrainska barn har illegalt förts till Ryssland, visar en granskning från AP.
Även om kriget skulle få ett slut imorgon, kan man gå vidare från något liknande?
– Det går, även om man ska förstå att det inte finns några snabba lösningar. Det är en lång process att läka såren. Man brukar säga att det krävs tre generationer, säger fredsforskaren Johanna Mannergren Selimovic.
Hon menar att det sällan är så tydliga gränser mellan krig och fred som det ofta beskrivs.
– Det är lätt att uppfatta det som att kriget började den 24 februari förra året, för att vi nu upplever det i all sin styrka. Men redan 2014 annekterade Ryssland Krim, och våldet började ännu tidigare.
Tidiga tecken på att en konflikt är på gång, är ökat våld, inklusive sexuellt våld, samt en eskalerad korruption. Och på samma sätt som ett krig inte startar över en dag, så tar det heller inte slut bara för att ett fredsavtal skrivs under.
– Inom fredsforskningen pratar vi om negativ och positiv fred. Negativ fred är när vapnen tystnar och det faktiska krigshandlingarna tar slut. För att det ska bli positiv fred behöver även det andra våldet, det som lever kvar under en längre tid, upphöra. Andra faktorer som är viktiga för att ett samhälle ska kännas tryggt och fritt igen är grundläggande materiell trygghet och social tillit.
När man ska bygga upp ett samhälle efter ett krig har tre aspekter visat sig vara viktiga, berättar Johanna Mannergren Selimovic. Det första är rättvisa, det andra är sanning, och det tredje är ekonomisk och materiell kompensation.
Inom fredsforskningen pratar vi om negativ och positiv fred. Negativ fred är när vapnen tystnar och det faktiska krigshandlingarna tar slut. För att det ska bli positiv fred behöver även det andra våldet, det som lever kvar under en längre tid, upphöra.
– Vad gäller rättvisa handlar det om att se till att de som begått krigsbrotten ställs till svars. Både för att människor ska få en tilltro till systemet igen, men också för att de som begått brotten ska plockas bort från samhället, sättas bakom lås och bom och därmed inte kunna begå brotten igen.
Här kan den internationella domstolen i Haag såklart göra en insats, men rättvisan skipas även nationellt.
– Redan nu arbetar man i Ukraina aktivt med att dokumentera krigsbrott, exempelvis genom att gräva upp massgravar. Man har också haft ett antal rättegångar.
Att sanningen kommer fram är viktigt för att ge offren upprättelse. Många brott är tydliga, som bombningar. Men det finns andra brott, som sexuellt våld, som är mindre synliga.
– Det är viktigt att få en sammanhängande bild av vad som har hänt, att offer får berätta och bli lyssnade på.
Sanningen är också motpolen till den propaganda som pumpas ut under ett krig, som stärker ett narrativ om vem som är offer och förövare.
– De narrativen tenderar att sätta sig djupt, men behöver luckras upp i fredstid. Även här är sanningen viktig.
Den ekonomiska och materiella biten känns ganska självklar. Johanna Mannergren Selimovic säger att visst vore det fint om den kompensationen kunde komma från Ryssland.
– Att ge en kompensation vore att ge en implicit eller explicit ursäkt.
Hon tillägger att scenariot känns osannolikt, och kanske spelar det mindre roll exakt varifrån pengarna kommer.
– Det viktigaste är att folk får mat och tak över huvudet, först då kan de börja tänka och tro på framtiden.