– Försvarsmakten i en historisk kontext kan säga något om Ukraina som stat. Det handlar om nationsbyggande. Hur agerar en sådan organisation i akut kris, varför eller varför inte är den motståndskraftig? Vilka faktorer gör att landet kan möta en motståndare som är materiellt, demografiskt och ekonomiskt överlägsen? säger Piotr Wawrzeniuk, docent i militärhistoria och projektforskare vid Södertörns högskola och tillägger:
– Från ett historiskt perspektiv är den ukrainska försvarsmakten dessutom relativt outforskad, så där hoppas vi kunna bidra till en mer realistisk helhetssyn.
Tre faktorer för att studera militärkultur
När militärkultur studeras kan det göras utifrån tre faktorer:
- Artefakter – allt materiel försvaret använder, från stridsflyg till uniformer.
- Föreställningar/värderingar – reglementen och doktriner.
- Grundläggande antaganden – hur man de facto agerar, hur saker görs.
Dessa tre faktorer är också de som Piotr Wawrzeniuk och hans kollega Markus Göransson, lektor i krigsvetenskap och projektforskare på Södertörns högskola, kommer att utgå från när de i tre delstudier undersöker militärkulturens roll i landets motståndskraft.
Fallstudier: Instruktörer, genusintegrering och civilsamhället
De tre fallstudierna omfattar: samarbetet mellan ukrainska soldater och utländska instruktörer, jämställdhetsfrågor och genusintegrering, samt relationen mellan försvarsmakten och civilsamhället. I studien av samarbetet kommer forskarna att undersöka hur soldater och instruktörer upplever mötet med varandra, samt den materiel, de rutiner och de metoder som används.
– När det handlar om jämställdhetsfrågor kan det på artefaktnivå handla om vilken anpassad utrustning det finns för kvinnor. Finns det ballistiska västar till exempel? Gällande föreställningar ska vi se vad det finns för lagar som berör detta och i nästa steg om korrekt utrustning faktiskt finns tillgänglig och hur relationen mellan manliga och kvinnliga soldater ser ut i vardagen, säger Piotr Wawrzeniuk.
Civilsamhällets roll i kriget
Civilsamhället har spelat en viktig roll i kriget, även för militären. Men det är en balansgång och gränsdragningarna för volontärernas insatser är inte alltid glasklara. Försvarets uppdrag är mycket känsligt och våldsamt, samtidigt har man sett hur de är beroende av volontärernas arbete för att få fram nödvändiga resurser och hur det upprättas direkta kontakter mellan civilsamhället och militära enheter vid fronten.
Perioden 1991–2014: Från sovjetiskt arv till modern försvarsmakt
Som militärhistoriker ska Piotr Wawrzeniuk tillsammans med Markus Göransson också undersöka perioden 1991–2014, en period som inledningsvis präglades av ett tungt sovjetiskt arv.
– All organisationskultur är föränderlig och skapas i de konkreta politiska förhållandena som råder. 1991 ärver man i princip de sovjetiska styrkorna på det ukrainska området, en för Ukraina överdimensionerad armé med doktriner fokuserade på väst som den stora motståndaren. Det arvet blir mindre relevant ju mer tiden framskrider. Sen sker ett paradigmatiskt skifte när Ryssland annekterar Krim, inleder kriget i Donbas och sedan vid den fullskaliga invasionen 2022, avslutar Piotr Wawrzeniuk.
