Under det senaste decenniet har EU:s yttre gränser byggts om i snabb takt. I dag är omkring 13 procent av gränserna förstärkta med stängsel eller murar, ofta som svar på irregulär migration eller det som beskrivs som “hybridpåverkan”, när stater såsom Ryssland eller Belarus faciliterar migration.
– Migration beskrivs allt oftare som en säkerhetsfråga. Man talar om människor som ‘instrumentaliserade’ eller som ‘vapen’ i geopolitiska konflikter, och det formar hur vi konstruerar och upprätthåller gränser, säger Kristina Wejstål, post.dok i juridik vid Södertörns högskola.
– Det var som om landskapet delades itu i samma ögonblick. Stängslet stod som en vit vägg i skogen och förändrade hela platsens karaktär, säger hon.
Kristina Wejståls fältarbete har tagit henne till skogar, floder och in i områden där den rättsliga kartan möter konkret terräng. Under ett av sina fältbesök i Białowieżaskogen förändrades landskapet plötsligt när den massiva, ljusa gränsbarriären reste sig mellan träden, Polens nya stängsel mot Belarus. Efter flera timmar på cykel genom skogen anade hon något som först såg ut som ljusa trädstammar. Men när hon kom närmare stod det klart att det var ett stängsel som skar rakt genom en av Europas sista urskogar
– Det var som om landskapet delades itu i samma ögonblick. Stängslet stod som en vit vägg i skogen och förändrade hela platsens karaktär, säger hon.
Det uppstår ett våldsamt mellanrum där människor varken får komma in i Polen eller har en reell möjlighet till skydd i Belarus.
Vid den polsk‑belarusiska gränsen har stängslet kombinerats med en ofta våldsam gränskontroll och lagstiftning som kraftigt begränsar möjligheten att söka asyl. Detta gör att människor nekas inresa till Polen och i stället fastnar i en rundgång där de tvingas fram och tillbaka mellan Polen och Belarus. Organisationer som arbetar vid gränsen har dokumenterat tusentals otillåtna så kallade pushbacks* av personer som försökt söka asyl i Polen. De förs tillbaka till Belarus i samma ögonblick som de försöker be om asyl, utan att deras skäl prövas.
– Det uppstår ett våldsamt mellanrum där människor varken får komma in i Polen eller har en reell möjlighet till skydd i Belarus. De saknar både rättigheter och skydd. De jag har intervjuat i Polen kallar detta för en “pingpong match” genom vilken människor fastnar i veckor eller månader i skogen mellan de två länderna utan tillgång till mat, vatten, eller medicinsk hjälp, säger Kristina Wejstål.
Vad sker vid Finlands gräns mot Ryssland?
Under hösten 2023 ökade antalet människor som sökte asyl i Finland efter att ha tagit sig in från Ryssland. Eftersom gränsen bara fick passeras med fordon valde många att trotsa snön och cykla över, ofta på små barncyklar.
Den finska regeringen betraktade dessa asylsökande som ett led i ryskt hybridpåverkansarbete. Som svar stängde Finland alla sina gränsövergångar mot Ryssland och tog bort möjligheten att söka asyl vid gränsen genom att ”centralisera” asylprocessen. Samtidigt förbereddes och antogs undantagslagar som begränsar rätten att söka asyl vid den östra gränsen och ger gränsvakter möjlighet att stoppa personer som försöker resa in i Finland och föra bort dem utan att först alltid pröva deras asylskäl.
Den finska lagstiftningen blev senare en förebild för Polen, som antog en liknande lag 2025. Det finns många paralleller mellan ländernas sätt att hantera den geopolitiska situationen. Även Finland har förstärkt sin östra gräns med stängsel, ett arbete som påbörjades 2022 och fortfarande pågår.
– Av de jag har intervjuat framgår det att det finns en tydlig skillnad mellan vad som sker i gränsområdet och hur situationen beskrivs politiskt. Hotbilden får stort utrymme, medan människors egna berättelser och den stora påverkan de vidtagna åtgärderna har på skyddet för grundläggande rättigheter hamnar i bakgrunden, säger hon.
Att vara på plats ger en annan förståelse än den man får enbart genom att studera traditionella rättsliga källor.
Efter flera års arbete med gränsfrågor i sin avhandling har Kristina Wejstål valt att fördjupa sitt forskningsgrepp genom att undersöka gränslandskap där juridik och rum interagerar. Det nuvarande projektet finansieras av Östersjöstiftelsen. Hon delar sin arbetstid mellan Södertörns högskola och Globala studier vid Göteborgs universitet men gör också upprepade fältresor till den polsk-belarusiska och den finsk-ryska gränsen för att följa utvecklingen.
– Genom att vara på plats kan jag se hur juridiken samspelar med gränskontrollspraktiker, stängsel och landskapet. Det ger en annan förståelse än den man får enbart genom att studera traditionella rättsliga källor, säger hon.
Vad betyder detta för asylrätten framåt?
Kristina Wejståls pågående forskning visar hur fysisk infrastruktur och undantagslagar tillsammans gör det allt svårare att utkräva asylrätten, även när den formellt sett är gällande. När gränspassager stängs och asylprövningen flyttas till platser dit få kan ta sig riskerar själva rätten att urholkas.
– Asylrätten är inte avskaffad vid EU’s östra gräns, men eftersom det är snudd på en omöjlighet att söka asyl utifrån EU så spelar nationell lagstiftning, fysiska gränsbarriärer och gränskontrollspraktiker avgörande roll för om rättigheterna ska vara tillgängliga och utkrävbara i praktiken, säger hon.
Kristina Wejstål beskriver en utveckling där den geopolitiska situationen och den så kallade “instrumentaliseringen av migration” rättfärdigar en alltmer våldsam gränskontroll där de rättigheter som följer av internationell rätt och EU-rätt inte upprätthålls och respekteras.
–Det finns en överhängande risk att tillfälliga och geografiskt begränsade regleringar såsom i Finland och Polen gradvis befästs och blir en bestående del av EU:s gränsregim. Utvecklingen vid EU:s östra gränser spelar en stor roll här och är därför viktig att följa, säger hon.
