Den stora religionsvetenskapliga konferens som varje år arrangeras av EASR (European Association for the Study of Religion) skulle i år ha ägt rum i Kyiv. På grund av det pågående kriget så flyttades konferensen i stället till Vilnius, Litauen.

Som någon sorts ersättning för den uteblivna konferensen arrangerade Ukrainian Association of Researchers of Religion istället ett onlinewebbinarium på temat: “The Impact of the War on Religious Life: A Focus on Ukraine”. Ett par hundra forskare från en rad europeiska länder, däribland en stark svensk representation, lyssnade till föredrag och diskuterade dessa frågor.

Forskare vill visa stöd och solidaritet

Marco Pasi, Amsterdams universitet, förklarade målet med webbinariet:

”Detta är i första hand ett akademiskt arrangemang, men för mig även ett sätt att visa solidaritet och stöd för våra ukrainska kollegor”.

Ett återkommande tema var hur religiösa grupper, byggnader och rättigheter på olika sätt har drabbats under kriget. Dmytro Vovk, från Center for Rule of Law and Religion Studies at the Yaroslav Mudryi National Law University, presenterade en nyutkommen rapport från The Institute for Religious Freedom (IRF), en NGO grundad 2001 i Kyiv. Rapporten handlar om Rysslands attacker mot religionsfriheten i Ukraina.

Vovk började med att betona skillnader i Rysslands och Ukrainas förhållningssätt mot religiösa minoriteter redan före kriget: långtgående religionsfrihet i Ukraina, och alltmer restriktioner mot religiösa minoriteter i Ryssland sedan början av 1990-talet. Den repressiva ryska policyn implementerades på ockuperade områden redan i och med Rysslands annektering av Krim 2014, och har sedan invasionen 2022 även omfattat nya områden som annekteras av Ryssland.

För religiösa minoriteter har det inneburit trakasserier, vandalism, annekteringar av religiösa organisationers byggnader, gripande av religiösa ledare och aktivister, tortyr och förvisningar ur landet. Det har bland annat drabbat baptister, grekisk-katolska kristna, Jehovas vittnen, pingstvänner, judar och muslimer, men även företrädare för ukrainska ortodoxa kyrkor.

I IRFs rapport jämförs hur attackerna på religionsfrihet har förvärrats jämfört med annekteringen av Krim:

”Tidigare fick präster i de ockuperade områdena ta emot dödshot, nu blir de torterade och dödade – igen, men i mycket högre grad än 2014. Om den ryska ockupationsmakten tidigare fördrev ukrainska troende från deras kyrkor och bönehus, så förstör Ryssland nu Ukrainas andliga kulturarv genom missilattacker, bombning och plundring av religiösa byggnader utan att det kan rättfärdigas med militära motiv.”

Omfattande skador på religiösa byggnader

Skadorna på religiösa byggnader i Ukraina har alltså varit omfattande. Anna Mariya Basauri Ziuzina (University of Alabama) talade om Religion on Fire-projektet, ett projekt som startade redan i mars 2022 och som har som mål att samla och sprida information om vad som händer med religiösa grupper under kriget, och även skador mot religiösa byggnader. För att snabbt sprida denna information använder man inte i första hand etablerade akademiska publikationer utan i första hand Facebook, Youtube och Twitter, kompletterat med rapporter. Basauri Ziuzina visade att det inte bara är minoritetsförsamlingar som drabbats av kriget. Deras databas innehöll i februari 2023 413 rapporter om religiösa byggnader som hade blivit skadade eller förstörda i kriget. Det samfund som har drabbats hårdast är den ukrainska ortodoxa kyrkan, den som står under patriarken i Moskva (197 fall) följt av olika protestantiska samfund (här som en gemensam kategori, 133 fall). För de flesta av dessa fall uppskattas skadorna vara så begränsade att de kommer att kunna återställas men i 9 procent av fallen är byggnaderna totalförstörda.

Basauri Ziuzina reflekterade även över hur religionsvetare kan fortsätta att arbeta i en krigssituation. Hon diskuterade två viktiga beslut som låg till grund för deras undersökning. För det första, problemet med att definiera ”religiösa byggnader” för statistiken. Är det bara byggnader där religiösa ritualer utförs, eller till exempel även skolor som drivs av samfund? Och hur ska man räkna före detta religiösa byggnader? Detta gäller till exempel många synagogor som gjordes om till idrottslokaler under sovjettiden. Här bestämde forskarna sig för en bred definition så att alla byggnader som har religiös betydelse för ett samfund inkluderades, även före detta gudstjänstlokaler, för att även spegla krigets påverkan till exempel på judar i Ukraina. Man har även inkluderat utbildningsinstitutioner, för, menar Basauri Ziuzina, utan religiös utbildning kommer det inte finnas några framtida religiösa ledare i Ukraina.

Ett annat problem var hur de olika incidenterna skulle klassificeras. Forskarteamet bestämde sig tidigt för att rapportera incidenterna fördelat på alla olika samfund, snarare än att samla dem till ett fåtal större kategorier. Detta, dels för att olika samfund positionerade sig mycket olika till den ryska invasionen, dels för att forskarna ville sprida kunskap om hur mångfacetterat det ukrainska religiösa landskapet är.

Akademiker som kämpar med sina medel

Även om forskarna som deltar i projektet vinnlägger sig om att studera detta på ett vetenskapligt sätt så är det oundvikligt att de är insiders, och att de ser sin insats som forskare som ett sätt för dem att utkämpa sin del av kriget, menar Basauri Ziuzina. På Religion on Fire-projektets hemsida kan man läsa mer om resultaten, och även forskarnas analys av hur denna förstörelse påverkat religiöst liv i Ukraina under kriget. Maksim Vasin (Institute for Religious Freedom) betonar dock att statistiken inte kan ge en fullständig bild. Därför har också IRF spelat in en rad vittnesbörd med religiösa ledare som kan ses på IRFs youtubekanal.

Lena Roos, professor i religionsvetenskap, Södertörns högskola
Kateryna Zorya, doktorand i religionsvetenskap, Södertörns högskola