− Om inte kvinnor, barn, funktionsnedsatta, ja alla grupper i samhälle, involveras riskerar mycket av fredsarbetet att gå om intet. Det blir bra på papper men inte i realiteten, säger hon.
I sin forskning undersöker Anastasiia Chupis hur olika typer av civilsamhällesorganisationer kan engageras i fredsbevarande insatser och andra former av återuppbyggnadsinsatser. Det kan till exempel handla om utbildningar för barn och vuxna hur de ska känna igen vapenrester och vad de ska göra om de hittar den typen av material. Det kan också handla om vilken kompetens som behövs i ett land både i övergången mellan krig och fred, men även i den nya vardagen.
Lärare måste lära sig hantera barn med trauma.
− Fredsprocessen består av så många olika moment, med allt från nedrustning till återförening. Till exempel är det många människor som förlorat möjligheten till arbete och de behöver nya kvalifikationer, hur skapar man rätt förutsättningar för det? Nästan alla yrken måste också anpassas till en ny tid, lärare måste till exempel lära sig hantera barn med trauma, säger hon.
Just nu befinner sig Anastasiia Chupis mitt uppe i sitt avhandlingsarbete. Hon intervjuar företrädare för civilsamhället och kartlägger deras arbete, behov och erfarenheter. I detta arbete har hon märkt hur viktigt det är att kunna se hur andra har gjort. Behovet av ekonomiskt stöd är visserligen också stort, men än större är behovet av andras erfarenheter. Det finns helt enkelt inte tid att ta fram helt nya arbetsmetoder.
Med sig har hon också erfarenheter från tiden då hon inom olika projektet arbetade med det ukrainska parlamentet.
− Jag såg hur det fanns en brist på vetenskaplig kapacitet för beslutsprocesser, och jag anser att vi behöver hitta närmare samarbeten mellan forskare och myndigheter för att kunna stifta lagar och skapa policys på gedigen kunskap. För att kunna skapa en vision för landet som inkluderar alla människor, säger hon.
Det är inte längre ett hybridkrig, det är ett fullskaligt krig.
Idag finns resolutioner och policys för hur fredsarbete och återuppbyggnad kan genomföras, inte minst från FN och EU. Det finns även nationellt antagna planer med ett särskilt fokus på regionen tillfälligt ockuperade av Ryssland.
− De är bra, men de måste förankras lokalt och anpassas till de nya förutsättningarna. Det är inte längre ett hybridkrig, det är ett fullskaligt krig. Mycket av den forskning som finns handlar om före detta Jugoslavien, Kaukasus, Transnistrien och olika regioner i Afrika. Och deras förutsättningar var andra än våra, säger hon.
Anastasiia Chupis tillhör en grupp forskare från Ukraina som kom till Södertörns högskola inom ramarna för Östersjöstiftelsen stödprogram för riskutsatta forskare. Hon lämnade Ukraina efter flera omfattande attacker mot landets infrastruktur som gjorde det omöjligt för henne att fortsätta sitt arbete där.
Fred och konflikter är forskningsfrågor som följt henne genom hela hennes akademiska bana. När krige t kom och sen möjligheten att komma till Sverige och Södertörns högskola såg hon hur den kunskap hennes forskning genererar en dag kan bidra till att bygga upp Ukraina igen.
− Det är alltid svårt att inte beröras av våldsamheter, vare sig det handlar om att studera folkmordet i Rwanda eller krig på Balkan. Det är klart att det är svårt att separerar det personliga från forskningen, men jag ser en unik möjlighet att hjälpa mitt land. Man måste ha det strategiska framför sig. Jag är född i ett fritt Ukraina och vill leva i ett moderna, europeiskt Ukraina, säger hon.
