– Det är som att dansa på krossat glas. Något som var okej att säga för en månad sedan kanske inte längre är det. Och det får man inte veta genom nya regler, utan genom att någon grips, säger Dmitrii Dorogov, fil.dr i genusvetenskap som studerat det ryska civilsamhället ur olika perspektiv.
Jämfört med många västeuropeiska länder är det ryska civilsamhället ungt. Det var först efter Sovjetunionens kollaps i början av 1990-talet som självständiga organisationer och rörelser så sakteliga började växa fram.
– Staten kunde inte lösa alla samhällsproblem, vilket gjorde att människor organiserade sig på egen hand. Det gällde bland annat organisationer som arbetade med hiv-vård, stöd till människor som levde med hiv och frågor som den offentliga vården inte alltid lyckades hantera, säger han.
De organisationer som växte fram under 2000-talet blev en viktig del av samhället. Men i takt med att staten successivt blev alltmer auktoritär skärptes kontrollen över civilsamhället. Allt fler frågor har blivit politiskt känsliga och utrymmet för oberoende organisationer har krympt.
Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina förändrades förutsättningarna än mer. Många av de mest aktiva personerna lämnade landet. Samtidigt blev det svårare för dem som stannade att fortsätta sitt arbete.
Att anpassa sig för att överleva
Om du vill fortsätta arbeta med en fråga måste du ibland formulera den på ett sätt som passar den officiella retoriken.
Personer och organisationer som finns kvar i Ryssland har tvingats hitta nya sätt att bedriva sitt arbete. I vissa fall handlar det till exempel om att anpassa språket till den officiella ideologin.
– Om du vill fortsätta arbeta med en fråga måste du ibland formulera den på ett sätt som passar den officiella retoriken. Du kan fortfarande göra vissa bra saker, men du måste anpassa dig för att kunna fortsätta, säger Dmitrii Dorogov.
Organisationer som arbetar med sociala frågor kan fortfarande bedriva verksamhet, men ofta under andra etiketter än tidigare. Det som tidigare kunde beskrivas som feministiskt arbete kan i dag behöva motiveras med hänvisning till familjen eller traditionella värderingar.
Andra väljer en annan strategi: att framställa sitt arbete som tekniskt eller lokalt snarare än politiskt. Inom hiv-området går det fortfarande att uppmärksamma brister i vården eller brist på läkemedel, så länge kritiken inte uppfattas som ett ifrågasättande av statens övergripande politik.
När gränsen hela tiden flyttas
Utmaningarna är många, men det är inte nödvändigtvis de formella reglerna som är svårast att förhålla sig till säger Dmitrii Dorogov. Problemet är att ingen säkert vet var gränsen går.
– Staten kommer inte till dig och säger att något inte längre är tillåtet. I stället grips någon, och då förstår alla att utrymmet har blivit mindre, säger han.
Det skapar en situation där människor försöker förekomma myndigheterna genom att själva begränsa vad de säger och gör.
– Ingen vill vara den första personen som används som ett exempel. Därför försöker alla förutse vad som kan bli farligt och anpassar sig i förväg.
Självcensuren blir en del av vardagen
Det viktiga för ett auktoritärt system är inte att veta vad människor tänker.
Utvecklingen påverkar inte bara organisationer inom civilsamhället utan hela samhället. Dmitrii Dorogov jämför situationen med det sovjetiska fenomen som brukade beskrivas som dubbeltänkande: att tänka en sak privat och uttrycka något annat offentligt.
När människor inte längre vet vem de kan lita på blir det också svårare att organisera sig tillsammans.
– Det viktiga för ett auktoritärt system är inte att veta vad människor tänker. Det viktiga är att människor inte kan komma samman och organisera sig politiskt, säger han.
Trots den ökande repressionen försvinner civilsamhället inte helt. Men dess former förändras. Organisationer blir försiktigare, anpassar sitt språk och undviker frågor som kan uppfattas som politiska.
– Det kommer alltid att finnas människor som fortsätter att säga vad de tycker och som är beredda att ta risker. Men utrymmet för dem blir allt mindre, säger Dmitrii Dorogov.
