– När civilsamhället är hårt pressat blir dess kanske viktigaste roll att bevara normer och ideal som kan utgöra en potential för framtida förändring, säger hon.
Ett exempel är människorättsorganisationen Memorial. Under flera decennier var den en av Rysslands mest kända civilsamhällesorganisationer, men i takt med att staten stärkte sin kontroll förändrades också dess situation.
Hur förändras ett civilsamhälle när det politiska utrymmet krymper?
Memorial grundades under sovjettiden med två huvudsakliga uppdrag: att bevara minnen av de sovjetiska repressionerna och att försvara mänskliga rättigheter i det nya Ryssland. Efter Sovjetunionens fall blev organisationen en framträdande del av det framväxande civilsamhället.
Först kan en organisation bli en förebild och en brygga mellan staten och civilsamhället
Men med tiden förändrades förutsättningarna. Organisationen gick från att vara en respekterad aktör till att stämplas som “foreign agent” (utländsk agent), med allt hårdare rapporteringskrav och påtryckningar mot enskilda aktivister. Memorial gjordes samtidigt till ett varnande exempel för att skrämma andra delar av civilsamhället.
– Först kan en organisation bli en förebild och en brygga mellan staten och civilsamhället. Men så småningom blir den mer och mer en måltavla. Aktivister fängslas, vissa har till och med mördats, säger hon.
Utvecklingen är enligt Zhanna Kravchenko inte unik för Memorial. När auktoritära stater begränsar utrymmet för organisering används ibland enskilda organisationer för att markera var gränserna går för resten av civilsamhället.
Vad händer när en organisation inte längre får finnas?
Att en organisation förbjuds betyder dock inte alltid att verksamheten upphör. Under de senaste tio åren har det vuxit fram mycket forskning om hur organisationer anpassar sig när de inte längre kan verka öppet.Vissa fortsätter informellt, andra flyttar verksamhet utomlands. Ofta är det människorna och nätverken som överlever snarare än den formella organisationen. Forskningen visar att civilsamhällesorganisationer kan hitta nya sätt att verka även när de formella strukturerna försvinner. Arkivarbete, dokumentation och andra verksamheter kan fortsätta genom informella nätverk eller genom organisationer som etableras i exil.
– Till exempel, Memorial har sedan 2023 etablerat sig utomlands och fortsätter sitt arbete i en ny form, säger hon.
Vilken roll spelar exil och internationella nätverk?
Kunskap om hur civilsamhället anpassar sig, till exempel genom att flytta verksamhet utomlands, är också central i forskningsprojektet Exile activism in the Baltic Sea Region. Där studeras hur östeuropeiska politiska exilgrupper organiserar sig i demokratiska mottagarländer.
I forskningen blir det tydligt hur avgörande internationella nätverk kan vara, inte bara för ekonomiskt stöd utan också för känslan av att inte stå ensam.
– Förståelsen av att man är en del av ett större transnationellt nätverk kan vara väldigt betydelsefull. Det finns ett symboliskt stöd och en gemenskap som gör att människor fortsätter, säger hon.
Internationella nätverk kan fungera som mötesplatser för erfarenhetsutbyte, resurser och samarbete. De kan också bidra till att hålla kontakten levande mellan personer i exil och människor som fortfarande verkar i sina hemländer.
Kan civilsamhället göra skillnad även utan inflytande?
När utrymmet för förändring krymper förändras också civilsamhällets uppgift. Organisationer som tidigare försökt påverka politiken får i stället fokusera på att överleva.
Det innebär inte att deras betydelse försvinner, menar Zhanna Kravchenko.
– Att komma ihåg vad som är viktigt utanför den statliga propagandan är kanske den största roll som civilsamhället kan spela i dag.
Genom att bevara minnen, värderingar och alternativa sätt att organisera samhället kan civilsamhället skapa förutsättningar för framtida förändring, även när möjligheterna att påverka på kort sikt är mycket begränsade.
– Många organisationer fokuserar på överlevnad. Men bara att överleva och komma ihåg är i sig viktigt, säger Zhanna Kravchenko.
