– I praktiken kan ett kärnkraftverk bli ett nytt sorts vapen. Man behöver inte ens kärnvapen för att sprida skräck, säger teknikhistorikern Andrei Stsiapanau, verksam som projektforskare vid Södertörns högskola.
När ryska stridsfordon rullade in över den ukrainska gränsen i februari 2022 stod ett mål högt på deras prioriteringslistan: Tjernobyl. I ett slag förvandlades platsen från en symbol för mänsklighetens värsta kärnkraftskatastrof till en militär tillgång i händerna på invasionsarmén.
Kort därefter intog ryska förband även Zaporizjzja i sydöstra Ukraina, Europas största aktiva kärnkraftsanläggning. Verket gjordes till bas och mänsklig sköld på samma gång: ett storskaligt anfall riskerade att skada reaktorerna och utlösa en härdsmälta. Internationella atomenergiorganet IAEA slog larm om katastrofrisk. Trots utplacerade observatörer på plats har det ryska greppet om anläggningen bestått, och så även hotet om en kärnkraftsolycka.
”Gränsen suddas ut helt”
– Det här är första gången ett civilt kärnkraftverk blivit en direkt del av krigföringen. Rysslands agerande markerar ett avgörande skifte och visar att kärnenergi fått en ny, militariserad betydelse. Civil och militär kärnteknik har alltid hängt ihop på sätt och vis, men nu suddas gränsen ut helt, säger Andrei Stsiapanau.
Kärnkraftverk har visserligen angripits tidigare. Under Irak–Iran-kriget på 1980-talet bombades reaktorn i Bushehr vid upprepade tillfällen. Men att långvarigt ockupera ett driftklart kraftverk och använda det som sköld, det är något i grunden nytt. Och betydligt farligare.
Scenariot att ett kärnkraftverk tas som gisslan har länge funnits med i experternas riskkalkyler. Våren 2022 blev det verklighet.
Forskarvärlden måste mötas
Frågan som nu tränger sig på är om kärnkraft någonsin kan betraktas som enbart civil. Den ”fredliga atomen”, en vision som präglat energipolitiken sedan efterkrigstiden, har fått en mörkare laddning. Världen har insett att elproduktionens hjärta kan förvandlas till en krigszon.
För att hantera kärnkraftens dubbla natur, som energikälla och potentiellt vapen, krävs bredare samtal över disciplingränserna. Andrei Stsiapanau menar att forskare från civila och militära fält måste börja arbeta tillsammans på allvar.
Det är temat för en konferens han är med och arrangerar i april.
– Vi vill föra samman experter på kärnvapen, bombtester och ickespridning med dem som forskar om kärnkraftsolyckor, kärnavfall och energipolitik. Det är dags att se kärnkraftens hela historia som en sammanhängande berättelse, säger han.
Läs mer:
Intresserad av att läsa mer om arvet efter Tjernobyl, läs intervjun med statsvetaren Victoria Leukavets: 40 år efter Tjernobyl – Belarus mitt i kärnkraftens riskzon
