Barnen avtecknar sig i ett par svarta och vita ditsprayade streck på en sprucken husfasad eller mur. Fotografiet liksom pockar på gensvar från betraktaren. Gensvaret kan givetvis se olika ut hos olika individer. Någon blir kanske mest förbryllad. En annan kan låta information om fotografiet vägleda till nyhetsrapporteringen från kriget i Ukraina. Motivet av de lekande barnen kan kanske också inge en känsla av hopp. Fotografiet kan också få betraktaren att fundera över hur de människor har det som lever under krigets omständigheter.

Målningen är bara ett av flera verk som nu syns på barrikader och husruiner, alla utförda i den schablonteknik som är så kännetecknande för signaturen Banksy. En annan väggmålning av samma konstnär visar en kvinnlig gymnast som balanserar på sina händer uppochnedvänd. I sin balansakt har hon till synes funnit fäste med händerna på en hög med spillror. Åter en annan visar en kvinna med papiljotter i håret iklädd morgonrock och gasmask med en brandsläckare i handen. En väggmålning visar en liten pojke i judogi (judodräkt) kastar omkull en till synes övermäktig motståndare (en vuxen person med svart judobälte). Ytterligare en väggmålning visar en man i sitt badkar, har sagts visa hur försvarslösa människor är utlämnade till kriget, hur sårbara de är även i sina egna hem.

Verken lever kvar på Instagram – också lång tid efter att de har försvunnit från gatubilden.

Det tillfälliga i Banksys gatukonst blir tydligt av de detaljer som han komponerar sina verk runtomkring. En stol framför en husvägg får tjäna som utsiktsplats för kvinnan med gasmask och brandsläckare som Banksy har målat dit. En tankbarriär i Kiev blir till en gungbräda för lekande barn. En hög med spillror blir en gymnastikbom för en kvinnlig gymnast. Detaljerna fullbordar verken och gör dem samtidigt tillfälliga. Om dessa detaljer tas bort är arbetet inte längre fullständigt. Som fotografier i sociala medier övervinner Banksys verk (och annan gatukonst) dock denna förgänglighet. Verken lever kvar på Instagram – också lång tid efter att de har försvunnit från gatubilden.

II

Banksy är en mästare på att berätta historier med sparsamma schablontryck. Men också andra konstnärer har på liknande vis protesterat mot kriget i Ukraina. Salvatore Benintende alias TVBOY reste runt i Ukraina för att markera sin protest mot kriget på väggarna i Bucha, Irpin och Kiev. Ett av hans verk visar hur en flicka i nioårsåldern målar fredstecknet i ukrainska färger. På väggen till det förstörda kulturhuset i Irpin finner vi också en liten flicka med nalle som tillrättavisar en tungt beväpnad soldat. Christian Guemy, en fransk gatukonstnär även känd som C215, har tecknat ett porträtt av en flicka med traditionell blomsterkrans i håret nära en tunnelbanestation som skadades allvarligt vid ryska bombräder.

Även utanför Ukraina kritiserar konstnärer mot ockupationen med sin gatukonst. De har därmed förvandlat städer till urbana gallerier. Justus Becker tillbringade tre dagar på att teckna en gigantisk fredsduva på ett sexvåningshus i Frankfurt am Main. Duvan håller en olivkvist i den ukrainska flaggans färger i sin näbb. På en vägg i Paris tågar en stolt flicka hållandes en fana i blått och gult ritad av Julien Malland (allias Seth Globepainter). Med tvärsäkra steg stiger hon på pansarvagnar inte mycket större än sina skor. På en vägg i Rom ses två tonårsflickor snyftandes och kramandes förenade av ordet ”mir” (fred). Laika målade flickorna i Ukrainas respektive Rysslands nationalfärger för att fira den internationella kvinnodagen den 8 mars.

Barnet blir då både en symbol för krigets meningslöshet

Inte helt oväntat skymtar Putin på flera av dessa väggmålningar – som baby, med avhugget huvud eller bakom galler. Men påfallande ofta är barn det valda motivet. Dessa barn kan verka sorgsna och rent av vilsna, men de kan också visa på motståndskraft och humor. Barnet blir då både en symbol för krigets meningslöshet och ett uttryck för en förhoppning om att kriget snart ska vara över. Många av dessa barn leker inte, utan markerar sitt motstånd mot kriget i handlingar som att måla fredstecken och sträcka upp handen som för att säga stopp. Ett undantag är de lekande barn Banksy har målat i en rondell som gungar på ett pansarvärnshinder.

III

I flera av konstverken känner vi igen visuella representationer av Pippi Långstrump – eller Greta Thunberg. Då är det ensamma flickor med styva flätor som har tagit upp kampen, som i Nuarts målning i Stavanger eller ChemiS i Prag. Om det är en pojke är han som på Hijacks väggmålning ofta betydligt yngre. Här det en treårig pojke trevar med sina fingrar längs de märken i ett fredstecken som ett maskingevär har lämnat efter sig. Gatukonstverken synliggör inte bara civilbefolkningens utsatthet i krig – och då särskilt barnens – utan påminner oss också om att krig alltid också är krig mot konst och kultur. Inte bara på det sätt att krig i dagens medierade samhälle handlar om berättelser och motberättelser utan också för att samhörighet markeras i och genom konst.

Gatukonst kan uppmuntra till öppet och kollektiv trots – också det en retorisk handling

Vi kan fundera över vad det vi gatukonst som protesthandling gör med oss som betraktare. Hur får det oss att ompröva våra antaganden om världen (i den mån det enskilda verket verkligen får denna verkan). Ur forskningssynpunkt innebär det att vi inte bara intresserar oss för vad bilden säger, utan hur vi engageras av det vi ser. Detta engagemang kan beskrivas i termer av meningsskapande, ett slags tolkning. Också schablontryck och färgglada målningar på grå betongytor kan förstås som tolkningar och omtolkningar i växlande turtagning, likt repliker i ett samtal om hur omvärlden kan förstås. Så fort vi yttrar oss tolkar vi världen och våra sociala relationer och ger uttryck för våra tolkningar. Även om gatukonst kanske börjar med inget mer än en burk sprayfärg, en vägg och en idé, kan den uppmuntra till öppet och kollektivt trots – också det är en retorisk handling.

Lisa Källström, fil.dr i retorik