När Oxford University Press utsåg rage bait till årets ord blev det en träffande symbol för vår tids känsloläge. Begreppet beskriver innehåll som medvetet utformas för att väcka ilska genom provokation eller stötande formuleringar. För Renata Salecl är detta mer än ett språkligt uttryck; det är ett tecken på hur vrede blivit en central kraft i den digitala offentligheten.
Renata Salecl, professor vid Birkbeck College i London och årets huvudtalare vid konferensen, talade om hur apati, avund och vrede formar Europas politiska kultur, och varför dessa känslor tar sig olika uttryck i postsocialistiska samhällen jämfört med i väst. Hon beskrev apati som en psykologisk försvarsmekanism mot ett ständigt informationsflöde och återkommande kriser. ”Vi stänger av för att orka,” förklarade hon, men betonade samtidigt att likgiltigheten riskerar att försvaga demokratin och lämna utrymme för auktoritära narrativ.
Hur skiljer sig känslor mellan öst och väst?
En av Renata Salecls huvudpunkter var att känslor formas av historiska och ekonomiska sammanhang. I postsocialistiska samhällen har övergången från socialism till kapitalism skapat osäkerhet och emotionella kostnader som fortfarande präglar politiken. Samtidigt har den nyliberala logiken – med sitt fokus på individens ansvar för framgång och lycka – blivit dominerande både i väst och i stora delar av Östeuropa. Denna logik föder känslor av skuld, otillräcklighet och ständig jämförelse
Avund och vrede; destruktiva eller produktiva krafter?
Renata Salecl lyfte även fram avund som en politisk motor i populistiska rörelser. Vreden beskrev hon som en dubbel natur; den kan fastna i bitterhet och bli destruktiv, men också omvandlas till en kraft som driver förändring. ”Frågan är hur vi kanaliserar ilskan,” sa hon och framhöll vikten av kollektiva projekt som bygger på solidaritet snarare än hat.
Känslor som politisk kraft i Europa
Föreläsningen knöt an till konferensens övergripande tema om kunskap och makt i en tid av kris. Renata Salecl betonade att känslor inte enbart är privata upplevelser, utan centrala komponenter i Europas politiska kultur. Genom att belysa hur känslor styr politiskt beteende i både väst och postsocialistiska delar av Europa bidrog hon till en bredare förståelse av de demokratiska utmaningar som präglar regionen.
Föreläsningen gav därmed en fördjupad bild av hur Europas politiska kultur formas i en tid av ökande känslomässig polarisation; en fråga som blivit central i både politisk forskning och offentlig debatt.
