Samhällsrelevant forskning om Östeuropa och Östersjön

Hungersnöd på 30-talet ger ukrainare kraft att kriga

Omvärlden har det senaste året fascinerats av ukrainarnas starka motståndsvilja. Kanske är det minnet av Sovjets tidigare terror som gett folket kraft att kriga. För Kreml låg även bakom den värsta svältkatastrofen i Europas historia. ”Ukrainare känner att om vi kunde överleva svälten, så vi kommer att överleva kriget också”, säger historikern Yuliya Yurchuk.

Under andra världskriget förstördes värdefull kultur när hela städer flygbombades, och nazisterna metodiskt plundrade såväl museum som privata hem. Även krig i vår tid har visat att kulturarv angrips avsiktligt, som i det forna Jugoslavien och Syrien.

– Det handlar om att på olika sätt underminera en nationell identitet, säger Yuliya Yurchuk, historiker vid Södertörns högskola.

Yuliya Yurchuk forskar på minnespolitik och kulturella minnens betydelse, och understryker att det inte bara det materiella som spelar roll, även minnen är av stor betydelse.

– De skapar en tillhörighet, de visar att vi gör det här tillsammans, vi lider tillsammans, för vi är ukrainare.

Hon säger att man till och med kan använda historiska händelser och det gemensamma kulturella minnet för att driva en viss politik eller legitimera sitt agerande.

Det handlar om att på olika sätt underminera en nationell identitet.

– Fast det är inte bara landets högsta politiker som bestämmer minnespolitiken, det är ofta upp till människorna på gräsrotsnivå som samarbetar med regionala politiker och intellektuella. Även forskare är en del av processen.

Förståelsen kring det här är viktigt, för ett land kan bli bestulet även på sina minnen, ett angriparland kan i alla fall försöka ”skriva om” dem. Ett exempel på detta är den värsta svältkatastrofen i Europas historia; Holodomor, ”hungerutrotning”. En massvält som krävde miljontals ukrainares liv mellan 1932 och 1933.

– Under sovjetåren fick man inte prata om svälten, och framförallt inte den sovjetiska regimens agerande. Till och med ordet Holodomor var förbjudet. Då var det bara ukrainare i diasporan som kunde uppmärksamma de människor som svalt ihjäl. När landet senare blev självständigt gick detta att prata om, och minnet av Holodomor är sedan dess en viktig del av kulturen.

Och kanske hänger en del av det starka motstånd som ryssarna nu möter samman med detta. Ukrainarna minns hungerterrorn, som även då på 30-talet hängde samman med en dröm om självständighet. En kort tid under inbördeskriget 1917–1921 hade Ukraina nämligen förklarat sig självständigt, och makten i Moskva befarade att det skulle ske igen. Att svälta ut folket var Kremls sätt att krossa motståndsviljan.

Holodomor var en massvält som krävde miljontals ukrainares liv mellan 1932 och 1933. Foto: Alexander Wienerberger, Wikimedia

– I Sovjet sa man att svälten berodde på väder och missväxt, men det finns forskning som visar att regimen konfiskerade det bönderna hade, och inte bara mat utan till och med tändstickor, så att folk inte kunde tända eld och laga sin mat. Fyra miljoner människor kom att dö.

Och det finns paralleller till dagens krig, för även den här gången menar Putin att Ukraina är en del av Ryssland.

– I somras blev skörden som skulle exporteras från Ukraina till andra länder en stor fråga, eftersom Ryssland vägrade släppa igenom maten. Man gjorde då jämförelser med Holodomor, och hur Sovjetunionen konfiskerat mat.

2006 lagstiftade det ukrainska parlamentet om att Holodomor ska uppfattas som folkmord, och samtidigt kriminaliserade man förnekandet av massvälten. Sedan dess har flera länder, som Tyskland och Danmark, skrivit under på detta.

– Det är svårt med Holodomor, för Sovjetunionen finns inte längre, så det går inte att utkräva ansvar, därför var det viktigt för ukrainare att EU-parlamentet erkände händelsen som folkmord nu i december.

Sedan 2006 besöker utländska politiker monumentet av Holodomor när de gästar landet.

– Zelensky och hans fru var där vid senaste minnesdagen. Det var symboliskt viktigt.

Det är också utifrån sådana här allvarliga händelser som nationella identiteter skapas.

Historikern Anne Appplebaum berättar i boken ”Röd hungersnöd. Stalins krig mot Ukraina” om hur man inte bara försökte svälta ut folket rent fysiskt, utan även det kitt som band dem samman, som gjorde dem till ukrainare. Forskare, författare och historiker förföljdes, samtidigt som många pjäser och böcker på ukrainska förbjöds. Applebaum kallar det en utrotning av ord och idéer. Allt detta för att folk skulle förstå att det var farligt att förknippa sig med det ukrainska.

– Å andra sidan är minnet av Holodomor nu något som ger ukrainare tillhörighet. Många vill berätta historierna från den tiden, för att visa att vi kunde överleva svälten, så vi kommer att överleva kriget också, säger Yuliya Yurchuk.

Dela mig

Andra artiklar på samma ämne

Jordglobslampa, vy över Östeuropa.

Kultur

New regionalism – framgångssaga eller misslyckande

New regionalism var tänkt att leda till ett fredligare Östersjön. Men nu ökar spänningarna åter i regionen.
Bildcollage: Ryska flaggan och takdetaljer från rysk-ortodox kyrka.

Kultur

Krönika: Ryssland som Guds armé

Lena Roos om Valentina Izmirlievas gästföreläsning ”Putin’s Church Militant: Does It Matter, and Why”.
Lettlands flagga, panoramabild över Lettalands huvudstad Riga.

Kultur, Politik

Lettlands rysktalande minoritet – en svårbalanserad fråga

Lettlands språkkrav riskerar skapa segregation och spänningar mellan språkgrupper i landet.