Polens flyktingpolitik har de senaste åren varit bland de mest restriktiva i Europa. Men så angrep Ryssland Ukraina, Panik utbröt, och människor flydde i tusentals, framför allt via den polska gränsen. Mer än hälften av dem som flytt Ukraina har också sökt skydd i Polen, enligt UNHCR. Och nu har det annars så migrationsfientliga Polen välkomnat miljontals människor. Enligt en rapport från Union of Polish Metropolises fanns det sommaren 2022 3,4 miljoner ukrainare i Polen.

– Det har värmt hjärtat att se polackernas engagemang, säger Elżbieta Korolczuk, docent i sociologi, vid Södertörns högskola.

Elżbieta Korolczuk är själv polack, och har de senaste årendelat sin tid mellan Sverige och Polen. Hon har alltså på plats kunnat studera utvecklingen.

– Framförallt var det civilsamhället som snabbt kom igång med hjälpen. Enskilda individer, facebook-grupper, icke-statliga organisationer, lokala myndigheter och kyrkor var snabbt på fötterna.

Via grupper på nätet fixade man alltifrån husrum till kläder, man fick fram mediciner och lagade mat att dela ut till dem som var på resande fot. Man ordnade skjuts till nästa anhalt och ringde skolor för att se om barn kan få plats. Någon kanske hade ett rum där en familj kunde bomen inte möbler, vilket en annan i sin tur kunde bidra med. Och så vidare.

– Eftersom allt det här skedde genom direktkontakt mellan människor, och byggde på enskilda personers välvilja, gick det snabbt att mobilisera hjälpen. Både den polska staten och stora organisationer, som Röda Korset, var betydligt långsammare i att komma igång. Lokala myndigheter var däremot också agila i sin respons.

De senaste åren har präglats av en stark politisk polarisering, men polacker har nu känt stolthet i hur man har slutit upp kring detta

Hon säger att det här har varit bra för det polska folket.

– De senaste åren har präglats av en stark politisk polarisering, men polacker har nu känt stolthet i hur man har slutit upp kring detta.

En effekt av det folkliga engagemanget är att tilliten i samhället har stärkts.

– Polen ligger generellt inte särskilt högt på tillits-skalan, men de senaste månaderna har den stärkts. Allt det här, även när man swishar pengar till varandra för olika inköp, bygger på tillit.

Den snabba hjälpförmågan har inte uppstått ur ett vakuum. Det civila samhället i Polen har alltid varit relativt starkt, även under kommunismen, och de senaste åren har man sett en våg av gräsrotsmobiliseringar mot abortförbud, politisk homofobi och det styrande partiets försök att begränsa medborgares rättigheter. Under pandemin utvecklades också självhjälpsgrupper, mestadels online, platser där människor kunde be om hjälp och ta emot den från sina grannar.

– Och redan 2021 började informella nätverk och människorättsorganisationer hjälpa flyktingarna vid gränsen till Belarus.

Ja, sedan något år tillbaka har Alexandr Lukasjenkas regim försökt ”översvämma” EU med migranter. Belarus har släppt in människor på flykt, och sedan bussat dem till polska gränsen, där statliga företrädare försökt tvinga dem att ta sig in i Polen.

– Även i denna kris har många polacker velat hjälpa, men där har personer som hjälpt flyktingar till och med anklagats för människosmuggling. Så det finns en dubbelmoral här. Om du hjälper flyktingar från Ukraina prisas du av regeringen, hjälper du andra flyktingar hanteras du som kriminell. Dubbelmoralen finns också från EU:s sida. Västländernas reaktion när kriget i Syrien startade var inte densamma som reaktion på situationen i Ukraina.

Redan före kriget fanns det över en miljon ukrainare i Polen, de flesta arbetade eller studerade.

Men varför har flyktingarna strömmat in i just Polen? Ett svar är såklart att närheten till den gränsen. Men många ukrainare har också valt att stanna.

– Redan före kriget fanns det över en miljon ukrainare i Polen, de flesta arbetade eller studerade. Dessa människor kunde ofta språket, hade en hyreslägenhet och hjälpte sina landsmän. Språket är lätt att lära sig och det finns många kulturella likheter.

Det här var inte givet. Polen och Ukrainas relation före kriget var komplicerad, och innefattar en lång rad ömsesidiga oförrätter. Fram till 1700-talet tillhörde stora delar av det som nu är Ukraina den polska kronan. Och när Polen återuppstod som stat 1918 införlivade man de västra delarna av Ukraina. Ukrainarna kom att bli en missnöjd minoritet i landet, som under andra världskriget slog tillbaka. Målet var att göra en etnisk rensning av polacker i västra delen av landet. Över 100 000 polacker mördades och många tvingades på flykt. Sedan, under den kommunistiska regimen, tvångsförflyttade Polen ukrainare från den östra delen av landet till den västra. En fiendeskap vore alltså inte oväntad.

– Men samtidigt är man allierade mot det stora hotet Ryssland. Rädslan för och avskyn mot Ryssland är starkare.”

Hur reagerade polackerna när missilen träffade nära den polska gränsen?

– Vet du, Warszawa ligger inte mer än 20 mil från gränsen. Nästan alla känner människor från Ukraina, vi arbetar tillsammans, vi är vänner. Det behövdes inte en kula för att polackerna skulle förstå att det här händer väldigt, väldigt nära oss.

Hur tror du att allt detta kan påverka landet på lång sikt?

– Jag hoppas att vår relation med ukrainare förbättras, att denna erfarenhet stärker och hjälper oss att hantera den antiukrainska propagandan som syns på internet. Vissa grupper i det polska samhället övertygas av denna propaganda, desto mer eftersom mottagandet av många flyktingar också har fördjupat krisen inom sjukvården eller i skolorna. Vi måste arbeta hårt för att stärka solidariteten och inte splittra.

Hon hoppas också att människors förnyade engagemang i samhället ska stärka människors känsla av inflytande över landet och politiken.

– Det är nödvändigt inför nästa val. Det skulle hjälpa Polen på så många nivåer om den nuvarande regeringen förlorade makten. Det ger mig hopp.