Samhällsrelevant forskning om Östeuropa och Östersjön

Svenska medier måste bli bättre på att redovisa osäkra källor

Svenska medier har i sin rapportering kring kriget i Ukraina varit bra på lyfta fram desinformation och propaganda som problem i nyhetsbevakningen. Men de kan gott bli mer transparenta kring osäkra källor och lägga mindre ansvar på läsaren när de hänvisar till sociala medier som källa, säger Gunnar Nygren, professor emeritus i journalistik vid Södertörns högskola.

− Den journalistiska auktoriteten bygger på att man tagit reda på hur något är, men det går inte alltid att göra det. Medierna behöver vara lite mer ödmjuka och transparenta när det kommer osäkra källor och saker som faktiskt inte gått att verifiera, säger han.

Desinformation och propaganda har varit en viktig del av krigföringen i alla tider säger Gunnar Nygren. Skillnaden mellan 1600-talets Europa och världen i dag är inte minst omfattningen och den tekniska utvecklingen. Bara sedan 2014, när Ryssland annekterade delar av östra Ukraina, har användningen av sociala medier förändrats. Hela medielandskapet har genomgått en oerhörd snabb utveckling senaste åren.

− Svenska medier är mer på sin vakt i dag jämför med 2014 när det gäller desinformation och propaganda. Då nämndes knappt frågor kring detta i rapporteringen, även fast det så klart fanns där. Redaktionerna har blivit mer medvetna, och det är bra för läsaren, säger Gunnar Nygren.

Jag tror att debatten har gjort avtryck även i journalistiken.

Bakom den ökade medvetenheten ligger bland annat fenomenet ”fake news”, ett begrepp journalistikprofessorn egentligen inte är så förtjust i. Det har blivit en anklagelse som i främst används av politiker för att slå ner på nyheter de inte gillar anser han. Men faktum kvarstår; diskursen idag är en annan än 2014.

− Jag tror att debatten har gjort avtryck även i journalistiken. Och det är bra, för då lyfter man riskerna med desinformation och propaganda i nyhetsförmedlingen, säger han.

I rapporten Källkritik & krig: propaganda, desinformation och lögner analyserar Gunnar Nygren tillsammans med kollegan Andreas Widholm sex veckor av nyhetsrapportering i början av kriget. Hur förhåller sig svenska nyhetsmedier till sociala medier som källa, vilka är källorna och hur transparenta är de med huruvida de källorna går att lita på eller inte? Detta gör de utifrån fyra händelser eller omtvistade frågor: den ryska bombningen av ett BB i Mariupol; förekomsten av biologiska vapen i Ukraina; massakern i Butja, samt frågan om ryska och ukrainska militära förluster i kriget.

Lägger över ansvar på läsaren

Forskarna ser en relativt stor transparens kring om källorna är trovärdiga eller inte. I ungefär fyra av tio inslag eller artiklar görs någon slags bedömning. Samtidigt finns en slags länkningskultur där särskilt Aftonbladet men också Dagens Nyheter lägger in Twitter-länkar i löpande text för att visa varifrån informationen kommer. Däremot är de sämre på att redovisa vilka de här källorna är, något som kanske fungerar när informationen kommer från Carl Bildt.

− Men de gör det även med för många svenskar okända personer. Men lägger över ansvaret på läsare och det tror jag kan bli farligt. En annan sak vi såg i alla undersökta medier var att de återkommande skriver ”källa: Twitter”. Det är en undermålig källhänvisning, det är som att skriva ”källa: telefonen”, säger Gunnar Nygren.

Samtidigt är sociala medier en viktig källa för information. I det undersökta materialet har 30–35 procent av alla artiklar källor från olika plattformar som Twitter och Telegram. Ofta handlar det om vad som kan beskrivas som elitkällor, det vill säga samma typ av källor som journalister ofta använder sig av så som statsministrar, EU-politiker och andra högt uppsatta människor inom politiken.

−  Där är det ingen skillnad. Men det som gör skillnad är när de tar filmer, tagna av vanliga människor och skapar en nyhet. Det är sällan verifierade källor, det är mycket otydligt. Jag som läsare kan inte veta vem som filmat, när i tiden det kommer ifrån, hur det har kommit till tidningen. Det är en gråzon av information som flödar från sociala medier till traditionella, säger han.

Varför är det problematiskt?

− Det är väldigt lätt att sprida filmer som sägs vara tagna vid ett tillfälle, men som i själva verket är tagna vid ett annat. Bilder är så starka och har så stor genomslagskraft. Som läsare måste man kunna lita på att de bilder som förmedlas i media är verkliga och föreställer det som de säger att den ska föreställa, säger han.

Är det någon skillnad mellan dags- och kvällstidningar, SVT och SR?

− Public service och Dagens Nyheter har större resurser än kvällstidningarna. Aftonbladet och Expressen var inte på plats alls i den studie vi gjort, men vi vet att de varit det vid andra tillfällen. Jag tycker inte man kan säga att kvällstidningarna har dåliga resurser, det är en fråga om hur man använder sina resurser. Att prioritera att vara på plats tycker jag är viktigt.

Hur ser skillnaderna ut i transparens?

− Sveriges Radio skiljer ut sig, i ungefär 40 procent av all rapportering vi tittat på görs en bedömning om källan är trovärdig eller inte. Men hos Sveriges Radio är den siffran 22 procent. Men kan fundera på om skillnaden beror på affärsmodeller eller medieformatet, men i ett inslag på 1,30 så finns det väldigt lite utrymme att gå in på trovärdighet, säger Gunnar Nygren.

Hur ska man tänka som nyhetskonsument?

− I tider av kris vänder sig människor ofta till tidningar och nyhetsförmedlare som de litar på, vilka ofta är public service och de stora dagstidningarna. Men man måste vara medveten om att det finns starka krafter som vill manipulera nyhetsflödet, särskilt från rysk sida. Som läsare ska man vara lite skeptisk när det inte finns trovärdiga källor eller uppgifter som inte bekräftas från flera håll. Ha koll på avsändaren, säger han.

Studien om svenska nyhetsmediers hantering av sociala medier som källor finns tillgänglig via Institutet för mediestudier.

Dela mig

Andra artiklar på samma ämne